Hopp å förtvivlan 6 dagar.

Milton lullade på och åt en del gräs när vi gick runt på tomten vid stugan ovan för Älvdalen. När vi var uppe i hörnet av tomten så gick han bakom några täta granar.Plötsligt var han försvunnen. Börjar med att man är irriterad över var han tog vägen. Allt som timmarna går börjar man fundera. När man varit upp fler gånger på natten och hoppas att han skulle ligga på bron, så börjar man bli riktigt orolig. Sen har man sökt både här och där, gått och kört bil på dom få vägar som finns. Insett hur stor skogen är, som att leta efter en nål i en höstack. Har pendlar mellan hopp å förtvivlan, då man trott att man ska hitta honom för där borde han vara och så har man inte hittat honom. Sen efter prick 6 dyng så ringer telefonen och det är en kvinna som hittat en pointer som hon plockat upp. Jippi!!  Han har kommit till rätta. Stort tack till henne. Även stort tack till alla som engagerat sig på något sätt i letandet efter Milton. Man brukar ju säga ingen nämd ingen glömd. Men ett speciellt tack till Tomas sjööns, Anders Sundberg, Marica, Emelli, Anders Gravås och Kerstin. Som gått runt i skog och letat plus mera saker. Tack än en gång alla som engagerat sig på något sätt!

Milton just upplockad i bilen av kvinna